Bevisat och fastslaget: Den största och viktigaste faktorn bakom min träning, den som påverkar mig mest i längden och ser till att det verkligen blir av, är: Disciplinen!
Jag kan för mig själv klaga på att jag ibland inte har någon motivation, energi eller lust att träna. Att det ibland är det sista jag vill och anledningarna bakom den känslan är många och varierar.
Det kan vara att vädret är dåligt, det är kallt eller mörkt eller både och. Att jag har haft en dålig dag eller känner mig nere pga olika saker som sker i mitt liv, ofta har jag ingen lust alls. Ja, sånt är livet och kommer alltid vara så, ombytligt.
Olusten får sig en fight
I de fall, när olusten har ett stadigt grepp om mig, är det min vapendragare disciplinen. Det är den som faktiskt ser till att jag drar på mig träningskläderna, knyter skorna och går ut, trots min ovilja.
För disciplinen vet att jag mår bra av att ta mig ut och röra på mig. Och att avsaknaden av träning, bara skulle göra en motig känsla, än mer motig. Den är en stark motståndare och det är tack vare den som jag oftast vinner i kampen mot mitt psyke.
Nu talar jag inte om de fall då jag fysiskt faktiskt behöver ta en paus och stanna upp, viktigt att lyssna på sin egen kropp och de signaler den skickar en. Jag talar enbart om bekvämlighet och lathet nu.
Lätt att ge sig hän för känslan
Visst, det hade varit så enkelt att stanna hemma och hoppa träningen bara för att jag inte var sugen att träna just då. Men det hade garanterat inte gjort att jag mådde bättre, tvärtom. Dessutom hade jag öppnat dörren för alla ursäkter och min bekvämlighet och lathet som knackar på den så ofta, flera gånger i veckan faktiskt.
Sanningen är att om jag enbart skulle träna när jag är peppad och sugen till tusen och känner att motivationen, energin och suget är på topp, då skulle mina pass minska med 60-80%.
Det håller inte i längden
Jag har insett att det inte hänger på motivationen, energin eller lusten för mig. Det är en lyx att känna och när jag gör det, passar jag på och njuter och utnyttjar de känslorna till max. De är underbara, lyxiga att ha och härliga men långt ifrån självklara. Visst vore det underbart att alltid känna dem, men det är inte så det funkar på riktigt, inte för mig i alla fall.
Skulle jag hänga upp mina beslut och val på dem, då skulle inte så mycket bli gjort alls faktiskt, för som allt annat i livet, är de flytande och går i vågor.
En fast och stabil kraft som finns där när jag behöver den
När det gäller träningen behöver jag inte vågor, jag behöver något stadigt att kunna luta mig mot, som alltid finns där och som jag kan lita på när jag behöver det som mest och detta något är disciplin för mig. Lugna vatten och en trygg och stabil klippa. För träning är inte alltid lätt, långt ifrån till och med. Den är dock så pass viktig för mig, att jag vill den ska bli av oavsett om det känns lätt eller inte.
Jag gör träningen till en prio, för jag vet att jag mår bra med den i mitt liv, att mitt liv blir bättre med den i det. Det tar tid att jobba upp en stark och stadig disciplin. En disciplin som sitter i ryggmärgen och som i stort sett aldrig sviker.
Men väl man har gjort det, är det den som håller en i handen hela vägen i livet. Så är det för mig i alla fall. Den är min partner i detta och den som tränar mitt psyke. Den bästa PT: En som dessutom är gratis och som jag är tacksam för varje dag!
Vivianne kommer att dela med sig av sina erfarenhet om träning för oss. Mer om Vivianne: Vivianne Treschow, 43 år mamma till 2 döttrar. Hon arbetar som moderator, podcastkreatör, programledare och är en träningsprofil.
“- Jag har tränat regelbundet som jag var 16 år gammal. Mitt tips till alla är att hitta den träningsform som funkar för just dig och att tänka långsiktigt i det.”